.

Ibland uppskattar man mindre än man borde göra.

Alla har väl bråkat med sina kompisar någon gång?
Det har jag, man blir arg, ledsen och tycker det är jättejobbigt.
Det kan vara om en hur liten sak som helst, men man kan gråta ändå.
Med mina kompisar har vi bråkat om mycket i våra år, vi har nämligen känt varandra sen dagis.
Vi har varit med om mycket bråk, om handväskor, kuddar och till och med riskakor.

Samtidigt som vi bråkar med våra kompisar och hatar dom (för stunden), så sitter en tjej eller kille och hatar sitt liv, pågrund av att hon eller han inte har några vänner, blir retad eller mår dåligt pågrund av att hon eller han vet att han snart ska komma hem.
Hon eller han gråter varje kväll och klasskompisarna säger inte ens hej.

Medans andra blir på dåligt humör pågrund av dålig hårdag, håller en tjej eller kille på att ta livet av sig för att aldrig någonsin fått ett hej, föräldrarna dricker eller för att ha blivit hotad.

Har man dryga kompisar, kompisar man bråkar med och föräldrar som tjatar, ska man vara nöjd med det.
Och om man har det bra och ser en som är ensam, säg åtminstone hej.
Jag ska tänka på det också, även fast jag har gjort det nuförtiden, när jag börjat tänka efter.